Fantastiska lilla hund

Det skrivs inte så mycket om Kulas utveckling här på hemsidan, ja senast var nog när hon var 3 månader. Därför vill jag tillägna henne, bara henne ett helt inlägg om denna fantastiska lilla hund som jag har äran att både fött upp och ha i min ägo.

Hon har nu blivit 9½ månad gammal och jag älskar henne mer och mer för varje dag, för varje ny sak hon lär sig, för varje nytt bus hon hittar på. Hon är en helt underbar hund att träna med och hon vill göra rätt när vi tränar vad det än handlar om. Hon är eftertänksam, som min uppfödarkollega Sanna sa när hon hälsade på valparna 6 veckor gamla. Hon analyserar och klurar på sin uppgift, på så sätt känns hon redan väldigt mogen. Det är även full fart på henne men alltid med ett fascinerande fokus. När vi tränar så är det allvar, man tramsar inte runt då enligt Kula. Man får heller inte hålla på och klappa och gosa med henne då, det kan man göra senare i soffan. Jag har aldrig haft en hund som är så här lättförstådd, jag förstår henne och hon förstår mig på ett enastående sätt. Naturligtvis har hon inte en medfödd momentförståelse men genom hennes härliga attityd så går träningen lekande lätt. Men vi tar det lugnt och tränar främst på saker som är bra att kunna för att kunna gå ett lydnadsprogram, bli utställd eller genomföra ett tollingjaktprov senare. Det är klart att jag är sugen på att komma ut och visa upp min juvel på tävlingsbanorna men jag har bestämt mig för att vårda denna pärla ömt och därför förhastar vi oss inte i träningen. Kvalitet framför kvantitet är mitt motto när det kommer till Kulas träning, för henne är det viktigare att förstå än att göra många repetitioner. Men, hon inspirerar helt klart till vidare träning!

Träning i alla ära, men viktigast är ju ändå att man har en hund som fungerar i vardagens alla lägen och hittills är hon allt man kan önska sig. Social, nyfiken, trevlig, kontaktsökande. Hon kommer (oftast) som ett skott när man kallar och låter sällan instinkterna ta över lydnaden, en enkel och okomplicerad men väldigt nyanserad och personlig hund!

Finaste lilla Kula, Smulan, Pajjen ♥ Framtiden ser ljus ut för dig.

Mastocytom

Poppel fick en knöl på benet i samband med att hon blev dräktig i vintras och den knölen är nu sedan en tid tillbaka bortopererad och analyserad. Tyvärr blev provsvaret att knölen var ett mastocytom, vilket är en form av hudcancer, och att hela tumören inte hade blivit avlägsnad. Det har varit några tuffa veckor men Poppel har varit och verkat allt annat än sjuk under denna period. Hon är pigg och glad. Förra veckan var vi hos onkologen på Ultuna och ultraljudade hennes bukorgan i jakt på metastaser, som tack och lov inga fanns. Vi har bokat in en ny operation för att få bort resterna av tumören så prognosen är god för att Poppel ska överleva länge till förutsatt att inga fler tumörer dyker upp. Det har varit många sjukhusbesök för denna lilla hund nu men Poppel älskar det. Hon har alltid bråttom in till veterinären, även på Ultuna där hon inte ens varit tidigare, lilla knashund.

Om en vecka blir förhoppningsvis sista operationen innan denna historia är slut. Sedan planerar vi för comeback i januari 2012 :)

Vi får minnas dig

2006 01 30 – 2011 10 20

Den 20:e oktober fick husses älskade Lexus somna in. Hans kropp var slut, smärtorna i höfterna och ryggen dämpades visserligen av smärtstillande men resten av kroppen började svika, han hade klåda, ögonen rann osv. Vi valde att låta honom somna innan vintern, då han alltid mådde som sämst, han var stel till följd av kylan. Nu får han ha evig sommar och slipper ha ont, men han fattas oss. Han blev bara 5½ år…

Lilla Smulan

Inspirerad av vår lilla incident under Uppsala Brukshundklubbs lydnadstävlingar i onsdags, då Kula backade ur halsbandet som hon fått låna av Poppel och kom loss, så sydde jag idag ett halsband i Kula-storlek. Jag sydde halsband på beställning för flera år sedan och har en hel del grejer kvar sedan dess, bland annat ett nylonband som är harlekinmönstrat i clownfärger som ingen ville ha. Det passade Kula perfekt så ett halsband av detta band blev det till henne! 

För övrigt så är jag ensam hemma just nu, sambon är iväg och jobbar under två veckor. Efter en vecka är jag redan helt slut av att ta hand om den här valpen helt själv. Det märks inte hur många gånger hon ska ut när man inte går alla promenader själv, och det är ungefär en miljon gånger om dagen, helst 3 gånger per timme om du frågar Kula. Alla gånger är det inte ens för att kissa, nä hon ska bara ut och leka lite fast när man kommer in igen så kommer hon ju på att hon var kissnödig så då är det bara att gå ut igen. Så håller vi på dagarna i ända.

Och det är inte konstigt att Kula tycker att det är så roligt att gå ut med tanke på vad vi gör där ute…

söka, söka, söka, söka…

oh, där var nåt…

yes, jag hittade den!

här kommer jag med den!

Idag tränade vi lite tolling nu när avlämningarna sitter så bra. Kula vet inte vad sitt eller ligg betyder så vi använder oss av hennes spontanstadga, dvs sitt för att få saken kastad, i passiviteten istället. Om en vecka ska vi på kurs hos Eva tillsammans med Ejder och Kenai. Det känns helt rätt i tiden eftersom att Kula fortfarande är bebis men nu börjat förstå vad träning är och samarbetet med mig fungerar jättebra så det ser vi fram emot!

Äntligen hemma!

Äntligen är vi hemma från vår semester i USA, vi överlevde, hundarna överlevde, allt är frid och fröjd. Vi har aldrig varit ifrån dem så länge tidigare så det var lite jobbigt men samtidigt skönt att veta att hundarna hade det bra med sina hundvakter! Kula har växt typ hur mycket som helst under de två veckorna vi var borta, mer päls, större tänder, längre ben, ja hela hon är ju gigantisk nu. 4 månaders bilden blev det inget med och 4½ månadsbilden ser ni nedanför. Det är dags att börja träna uppställning minsann men vem har tid för sånt när det finns så många andra roligare saker att träna på.

Poppel har förvandlats från strävhårig-efter-valpar-päls tollare till en mjuk och go tjej igen under tiden vi varit borta, perfekt! Nu ska bara pälsen växa ut oxå och sen är hon återställd :)  

Kula, 4½ månad. En rejäl tös kommer detta bli!

Brorsan Kenai som Kula spenderat dagarna ihop med när vi varit borta kom och hälsade på idag. Han är lite mer ”sportig” i sin kroppsbyggnad och därav lite smidigare än ”kalas-Kulan”.

Efter ståbildsfotografering visade Kula sin nya pool för Kenai som inte blev det minsta imponerad. Vatten i annan skepnad än i vattenskålen eller i sjön är tydligen väldigt suspekt. Kula däremot kör bredsladdar rakt i poolen utan att blinka. Vi kom fram till att antagligen så är hon helt enkelt inte lika smart som Kenai eftersom att han och mamma Poppel beter sig precis likadant. Nåväl, ibland kan det vara skönt att vara lite korkad och utan ett bekymmer i världen! ;)

Efter valparnas ”kamp-träning” så tog jag fram symaskinen och Kenai fick sig ett nytt halsband. Stackars grabb, kan ju inte ha sitt lilla valphalsband längre som dessutom är LILA! Matte…pinsamt!

Till sist en stressad gruppbild.

Badbrudarna

I helgen har vi varit hos min familj och firat min systers student. Det var första gången som Kula spenderade natten hemifrån och det var ju inga problem, bara massa nytt och spännande att utforska. Under fredagen så lekte mina yngsta bröder med henne non-stop så hon sov väldigt gott framåt kvällen. Igår blev det ännu en förstagångsupplevelse för Kula, hon simmade nämligen. Vi har varit vid vatten förut men då har Kula mest doppat tassarna och vi har inte heller försökt få ut henne i vattnet men nu apporterade hon in tennisbollar på simdjupt vatten som om hon inte gjort annat. Visst, hon kastar sig inte ut som Poppel utan går lugnt och fint än så länge men med våra badidioter i familjen så kommer det tyvärr inte dröja länge förrän även Kula är galen vid vattnet.

Och igår var det även mors dag vilket Poppel såg till att fira genom att förse sig med en tårtbit som stod på bordet när jag var ute och rastade Kula. Poppel har verkligen blivit tjuvaktig som en skata efter sin dräktighet. Hon var matgalen redan innan men hade då oftast respekt och tog inget som stod framme. Men nu vet hennes jakt på mat inga gränser, allt från äpplen, ananas, hundgodis och nu senast tårta klättrar hon upp på bordet för att roffa åt sig. Jag förstår att hon var hungrig när hon var som smalast men nu är faktiskt fröken tillbaka till sitt normalhull så nån måtta får det väl vara, haha!

Uppsalas femte charmigaste hund


Foto: Elisabeth Sterner

Idag har vi haft en händelserik dag. Jag och Poppel (och Kula även om hon inte var till så stor hjälp) har jobbat på UHAC och visat rallylydnad och hjälpt de som ville prova på. Intresset var dessvärre inte så stort idag eftersom det var massvis med andra aktiviteter som lockade mer. Bland annat så korades Uppsalas charmigaste hund av Håkan som var med i Top Dog som gick på trean för en himla massa år sen.

Det fanns även en fotograf på plats och tjejerna fick proffsfotograferas både enskilt och ihop. Blir det bra bilder så får jag väl köpa några. Samtidigt så hade uhac kurs med DogModel i grundfärdigheter för att bli hundmodell och det kanske hade varit en bra idé att gå den kursen först med tanke på hur det gick på vår fotografering - kaos!

Både Poppel och Kula ställde upp i skojtävlingen ”Uppsalas charmigaste hund” och här är deras kritiker.

Poppel: ”Tollare med helt ljuvlig personlighet. Lärorik, fantastisk och dagens bästa hånglare. I ♥ her! Stor nospuss och i final, välkommen. ♥ Håkan”

Kula: ”En liten skönhet med fantastisk pälskvalité. Vilken kommande personlighet. LÄCKERBIT. Välmående, snygg. En kommande vinnare. I love you. Håkan”

Härliga kritiker va ;) Tänk om man kunde få sådana på utställning, haha! Av de som hade två hundar valdes en till att gå till final och jag hade såklart trott att om det var någon som skulle vinna så var det Kula, men icke. Poppel charmade honom totalt med sina pussar och personlighet så det var morsan som visade vart skåpet ska stå. I finalen plockades först tio ut och sedan fem och Poppel fick vara med i båda gallringarna! Men sen var det stopp så hon stannade alltså på en femteplats. :) Men, Poppel fick en alldeles egen titel att ta hem, nämligen ”Uppsalas bästa pussare”.

Tollargalleriet

Nu är den äntligen här, hemsidan med alla mina tollarporträtt!

Än så länge finns bara själva porträtten men tanken är att det ska tillkomma lite info om rasstandard etc. Fast en sak i taget.

Till lanseringen av hemsidan grävde jag igenom mitt fotoarkiv och hittade några gamla bilder som fick komma med, och nu finns det äntligen finns det bilder på mina egna hundar. Detta resulterade i att jag kom upp i 100 bilder! En riktig milstolpe, detta får man ju ta och fira :)

Adressen där du hittar mina tollarporträtt är från och med nu www.minvilda.se/tollare eller så går du in på min hemsida och klickar på bilden här till höger.

Ps. Jag har inte kollat igenom så att alla länkar fungerar som de ska så hör gärna av dig om du hittar en felaktig länk!

Kula & Kenai

För några dagar sedan återförenades Kula med brorsan Kenai för första gången sedan han flyttade till Natalie. Det är ju svårt att säga ifall de kände igen varandra men kul ihop hade de iallafall. Vi åkte till Lunsen och la ett varsitt spår till valparna som skulle få prova näsan för första gången! Kenai visade många gemensamma personlighetsdrag med morsan Poppel, bland annat matlusten och att klättra till baksätet genom nätet från bagageluckan ;)

Valparna fick busa en stund och sedan bar det av till veterinären för vaccination. Hos veterinären busades det oxå en hel del så vi var lite oroliga över ifall valparna skulle orka ta sina spår som legat till sig borta i Lunsen. Kenai fick börja och han spårade sig fram till slutet tillsammans med matte. Han verkar vara en otroligt kontaktsökande grabb som gillar att samarbeta med sin matte så det var väl lite konstigt att han skulle leda med matte efter. Kula däremot, hon klarar ju sig själv så hon spårade fram till sitt slut utan tvekan och blev glad över sin boll.

Efter det var det äntligen Poppels tur att för göra något. Natalie fick agera sökfigurant ute i skogen och Poppel fick göra ett par vindövningar som gick ganska bra även om Poppel nog hellre hade lust till att spåra.

Mor & Dotter

Ja, det är inte lätt det här med gruppbilder när den ene inte vet vad stanna kvar betyder och den andre gör sitt bästa för att vara ful när man väl fått den förste att sitta still. Men ingen är perfekt, som det heter.

Överrasknings-attack!

”Munkram”

Alla våra hundar har börjat leka med Kula nu. Lotus är bästa lekfarbrorn för han leker lagom hårt och snällt och dessutom så behöver man flörta lite för att få igång honom. Poppel leker hårdare än hårdast, som vanligt, så där får man passa lite för annars blir det Kulamos! Kula leker snällt och ödmjukt, men Lexus för man passa sig för ibland när han blir vresig. Hon är väldigt glad och öppen för alla. Igår när vi var på jaktkurs med Poppel så fick Kula se och träffa lite brötigare unghundar men hon var superglad ändå, lilla svansen gick som en propeller och hon tyckte att hon var superhäftig som gick brevid de stora hundarna på väg till bilen. Hon är oxå väldigt härlig när hon möter nya människor eftersom att hon direkt kommer fram och pussas/bits i ansiktet, det finns inga tveksamheter hos henne. Jag är så himla nöjd med min glada och goa valp! :)