Poppel har en näsa…

…en näsa som är bra!

Idag har vi varit på brukshundklubben för Lotus agilityträning och då passade jag på att dels lägga ett appellspår till Poppel och testa vittringsapportering tävlingsmässigt. Det blåste som sjutton så egentligen var det osmart att lägga på fält för en orutinerad hund men jag tänkte att jag testar så får vi se hur det går. På fältet gick det små stigar kors och tvärs där Poppel tog av vid varje men jag kan tänka mig att spåret blåst in där för det var konsekvent åt det hållet vinden legat. Fast vad vet jag, jag kan egentligen inget om spår ;) Första vinkeln spikade hon så totalt, men den låg helt rätt i vinden. Vid andra vinkeln ville hon fortsätta på sträckan och det stämmer också helt med vinden som då låg henne i ryggen men det redde hon ut snabbt. Jag tycker att det är häftigt att hon fattat uppgiften så fort trots att vi nästan aldrig tränat spår! :)

Vid vittringsapporteringen var hon som förväntat het men smakandet kom först vid fjärde skicket eller så, så det finns hopp! Hon är mycket duktig på att hitta rätt pinne dock, för hon tar aldrig fel och kommer tillbaka med utan fortsätter att söka med sin ”tröst-pinne” i munnen. Martha beskrev en gång hur Poppels mamma var i detta moment och det är samma känsla i maggropen när Poppel kommer fram till pinnen: hoppas hon missar första pinnen med munnen och börjar söka istället ;)