Sansa har fått ett nytt hem

Det blir inte alltid som man tänkt eller hoppats så vi har fått ta det tunga beslutet att låta Sansa få ett nytt hem och där har hon bott sedan slutet av september nu.

Vi märkte tidigt att det fanns ganska så mycket stress och även rädslor i Sansas lilla kropp och det rimmade inte så bra ihop med det liv som vi lever just nu med relativt små barn och så vidare. Jag märkte att hon mådde som bäst dagtid då jag jobbar hemifrån och det bara är jag hemma. När barnen hämtats från skolan gömde hon sig mest under soffan och verkligen vägrade att komma fram. Även fast hon älskade barnen och gärna hängde med dem när de satt stilla i soffan så var det jobbigt för henne när det blev stimmigt som det ju ofta blir i en barnfamilj. Trots mycket tålamod och träning så såg jag ingen förbättring och därför fick jag ta beslutet om omplacering till sist, för allas skull men främst för Sansa. Det låter kanske enkelt men såklart är det en längre historia bakom och det tog många månader, för många så här i efterhand, att komma fram till.

Vilda tog det hårt och var inte sig själv på ett långt tag. Inte så konstigt när de praktiskt taget växt upp tillsammans. Det skiljer bara tre månader mellan dem så de har ju växt upp med samma förutsättningar men blev ändå så olika i sättet.