Konsten att fota hundar…

…har jag nog tappat helt! Min hundar verkar ha ingått i gemensam revolt mot alla, enligt mig, underbara porträttbilder och gör numera sitt allra bästa för att plocka fram den ena efter den andra ”roliga” minen. Jag kan inte ens få till en enda liten söt bild där alla sitter som små ljus och ser lyckliga ut. Sitta stilla kan de men de ser allt annat än lyckliga ut och att titta in i kameran är ju ett minne blott.

Men ni ska inte tro att det är äkta uttråkning, för såfort de blir fria så sprudlar det glädje ur deras små ögon. Det är bara kameran som är en riktig partydödare.

Poppel är nog den som står mest för den här revolten tror jag. Hon har i och för sig aldrig någonsin under hela sitt snart 2 åriga liv gillat att bli fotograferad. Kamera är lika med sitta still och ha tråkigt för henne och det syns på hundratals bilder vill jag lova. Varför inte bara fota när hon springer då? Jo, för inte ens min nya kamera hinner med hennes tokrusningar!

Men jag ska inte klaga, dessa oväntade (miss)lyckade bilder är ju oftast så mycket roligare!