Skotträdsla

Nu har vi hunnit med andra testrundan med min apportkastare och jag kan gladeligen meddela att Poppel inte är skotträdd! Tre skott small idag och Poppel visade ingen som helst rädsla eller stress när hon gavs chansen att jobba mellan skotten. Det jag tror har hänt med Poppel tidigare är att hon byggt på sig en massa stress när flera skott avlossats tätt utan att hon fått utlopp för energin och då har det visats sig som rädsla eller egentligen stress.  För jag känner verkligen inte igen Poppel nu när vi skjutit här hemme, hon är helt lugn och har perfekt skottreaktion!

På tredje skottet tänkte jag däremot testa att kampa samtidigt och det gick ju bra – fram tills skottet för då var jag inte ett skvatt intressant längre. Trist med tanke på att det ju går till så på ett MH men samtidigt så är ju våra retrievers programmerade att markera vid skott så vad kan man begära egentligen? Jag vill ju att Poppel ska bli jakthund och inte brukshund! Och nu när ”skotträdslan” är under kontroll så är vi på god väg :)

UPDATE*
Vi fick lite oplanerad skotträning på klubben ikväll när vi var iväg och tränade. Egentligen hade jag helst inte velat men jag glömde bort tiden och hann inte ta mig hem innan det började skjutas. Men jag körde på samma koncept, Poppel fick chans att ventilera lite stress genom att kuta runt emellan skotten och det hjälper verkligen. Dock märkte jag att det var svårare för henne att hantera stressen utan att få fokusera på en uppgift samt att skytten var långt bort från oss så hon inte kunde koppla det till jobb men det gick ändå riktigt bra mot hur det varit tidigare. Det känns så skönt att jag nu vet vad problemet är och att jag kan hjälpa min hund ur stressen! Men nu blir det skottvila i flera dagar innan vi testar igen.