Svårt att hålla sig till planerna
Jag har ett väldigt stort behov av att planera och organisera, men är samtidigt världens sämsta på att hålla mig till planerna och hålla saker organiserade. Hade inte jag sagt att jag skulle lägga jakten på hyllan för i år och istället satsa på lydnaden för att sedan ta upp jakten inför vårens prov? Jo, det hade jag. Förresten, hade inte jag sagt en massa andra saker som jag hade planerat i början av detta året?
Skit samma, för idag har vi varit på jaktkurs! Och Kula har apporterat massa nya sorter, kråka, trut, tärna och duva + änder såklart. Och hon var inte alls lika egoistisk som hon var i somras innan jaktprovet. Hon var ungefär där vi slutade sist och det var ju bara hur bra som helst. Och då blir ju jag inspirerad och inte minst motiverad. Klart vi ska träna jakt nu!
Jag har hittat väldigt skickliga instruktörer, Eva och Sofi. De är duktiga på att lyfta fram det positiva även om en övning inte går helt ”radiostyrt”. Jag vet ju faktiskt vad som inte fungerar ännu och det behöver jag faktiskt inte betala pengar för att höra. Det räcker med att gå ut och träna själv i så fall. Det är trevligt när instruktörer med positiva träningsmetoder även tillämpar det på sina mänskliga elever. Hum…är det så här det känns för hundarna när man tränar med positiv förstärkning?! Toppen i så fall ju.
Fick som sagt höra många positiva saker idag och gjorde mentala noteringar om vad vi kan behöva träna mer på. Så skriver ner det här för att inte glömma.
Vi behöver träna mer på:
Linjetag, dirigering – vi har inte alls kommit långt med den träningen än.
Att komma direkt in med apport istället för att ta omväg till kastare.
Dubbelmarkeringar – varför började jag inte tidigare?
Passiviteten – borde införa en ritual för det, t ex att hon alltid ska ligga ner, annars blir det pipigt.
Vad som fungerade jättebra:
Skottfastheten – det sköts hejvilt från olika håll men Kula är helt oberörd.
Stadgan – hon knallade en gång i början för att hon var för het men sedan jättebra.
Avlämningarna – jättebra!
Jaktfoten – lös går hon jättebra men i koppel är hon helt omöjlig (men det gör inget).
Markeringar – hon är en jätteduktig markör.
Viltet – inga trasiga fåglar och hon kom med allihopa!
Samarbetet – Kula + matte = bäst!
Intressant reflektion om positiv förstärkning för föraren! Har inte tänkt på det, men det stämmer ju SÅ väl. Vi har tagit en liten paus i grupptränandet och tränar mest fotgående med hjälp av en kompis och tränar annars för oss själva på småsaker. Nu står ”runda pinnen” på tur. Jag tänker mig att jag vill använda det både i lydnaden och jaktträningen.
Känner igen mig så i det du skriver om planering och sen att följa planerna… ;D Positiv förstärkning för föraren tror jag är ganska viktigt, jag anser ju alltid att alla misstag beror på föraren (när det gäller mig själv) och när det går bra så är det hundens förtjänst ;)