Kula på tollingjaktprov

Kula, lilla Kula. Som vi har tränat inför dessa prövningar. När Kulas höftledsröntgen kom tillbaka så stod det klart att hon inte alls skulle bli min lydnads SM-stjärna, hon skulle ju kunna bli min nästa avelstik och jag skulle kunna få fortsätta på min uppfödning. Jag hade nämligen tänkt att vi skulle satsa på SM i lydnad ifall hon visade sig ha höftledsdysplasi (vilken jag gruvade mig för) så att jag fortfarande skulle känna mig motiverad och sporrad ifall jag inte skulle kunna ta några valpar på henne.

När då resultatet kom tillbaka och det stod A på pappret så blev jag ganska paff – jag hade ju ställt in mig på lydnadsträning!? Från början hade jag ju tänkt satsa på jaktprov med Kula men någonstans på vägen halkade vi in på lydnaden. Men okej, nu när avelsplanerna kunde fortskrida och eftersom jag vill jaktmeritera mina avelstikar så var det ju bara att ta upp den träningen igen. Detta var alltså i början på sommaren, visst hade vi gått lite jaktkurser hos Eva men vi hade inte ens börjat träna med vilt! Vi hade dock en mycket bra grund att stå på vad gäller stadga och tänk. Det var bara att sätta igång och planerna med att starta tollingjaktprov på tollarspecialen som jag hade haft från att hon föddes var bara att fullfölja. En anmälan till tjp i Ockelbo helgen innan specialen gjorde vi oxå.

Träningen inleddes hårt med flera pass i veckan med dummy men sen kom min praktik och träningen stod still i nästan en månad. Direkt när min praktik var över i mitten på juli åkte jag och köpte 5 änder så att vi kunde börja träna med vilt! Jaha, det började med att Kula tog sönder 2-3 stycken… Ett stort viltintresse har hon alltid haft, men det visade sig att hon hellre ville ha dem för sig själv än att vara en pålitlig apportör. Många träningspass blev det där jag och vår bästa jaktträningskompis Birgitte kliade oss i huvudet. Detta var nästan den roligaste biten med vår träning, att analysera och tänka ut hur vi skulle komma åt lilla envisa, egoistiska Kula – vilken kick när vi kom på hur hennes tankegångar fungerade och vi lyckades få henne att förstå hur vi ville att hon skulle göra! Jag skriver vi eftersom att det verkligen var teamwork mellan mig och Birgitte, utan henne som bollplank hade jag aldrig lyckats överlista min lilla egoistiska hund. Till slut trillade polett efter polett ner i hennes hjärna och både jag och Kula tycker det är så roligt med träningen. Mycket återstår att träna på men nu var det dags för det första provet i Ockelbo – debuten.

Den debuten blev kortare än kort. Jag kände redan på parkeringen att Kula var ganska så distraherad av viltdoft, försökte få henne intresserad av mina tollingföremål men nej, hon hade inte tid med såna tramsigheter! Ansmygningen gick utmärkt men sedan försvann Kula in i dofternas värld. Vi satt där i gömslet och jag försökte få kontakt med min hund som totalignorerade mig. Jag provade kasta en dummy men den såg hon inte ens, hon satt som fastfrusen och bara tittade och vädrade. Fick nästan putta iväg henne för att gå mot min kastade dummy vilken sprang över och bort till publiken där det låg en and som någon hivade upp för att hon inte skulle få tag i den. Jahapp, bara att koppla upp och fara hem igen. Klart jag var besviken för att vi inte fick visa allt det andra som vi kunde men jag kände ändå att det var ett bra lärotillfälle. Väl hemma blev det träning direkt med att hämta dummy för att få and som belöning. I början var hon precis som på provet – helt låst. Men sedan började de där poletterna trilla ner igen.

Kvällen innan vi skulle åka till tollarspecialen tränade vi lite igen och då hade jag med mig lite roligare bollar, sådana gummibollar med pip och de blev hon eld och lågor över. Tänkte att dessa blir perfekt men man får ju inte ha pip i bollarna på prov så de monterades ur. Bollarna var lika roliga ändå som tur var. Köpte flera likadana på vägen ner eftersom vi bara hade två sen innan.

Målsättningen inför provet på specialen var att hon skulle hämta EN ENDA tolling. Det uppfylldes med råge och helt plötsligt hade vi genomfört hela provet så bra som vi kan! Några små skönhetsfel ledde till att vi halkade ner på prisskalan – vi fick ett tredjepris! Hon lade ner fågeln för att skaka sig på båda vattenmarkeringarna som innebar en ganska lång bärsträcka, något som vi inte hunnit träna på ordentligt. Hon tog dock upp fågeln självmant igen och kom med den direkt vilket gjorde mig mycket nöjd. På söket, jag tror det var tredje fågeln, så stötte hon på problem på vägen in. Hon kom inte fram samma väg som hon tagit ut, under en stock, så hon fick hitta en annan. Det var lite svårframkomligt så hon bestämde sig för att lägga ner fågeln och komma till mig istället för hjälp. När hon var på väg mot mig så påminde jag henne om apporten och då sprang hon direkt och hämtade den, så det var nog snarare orutin än apportvägran i detta fall. Hon var även lite het i transporterna mellan de olika momenten vilket domaren anmärkte på. Känslan jag tar med mig är dock att hon var så otroligt enkel att jobba med, allting bara flöt. Hon lydde mig jättebra och hittade inte på massa egna bus, som t ex att käka lite fågel. Det kändes enkelt och vi hade ett fint samarbete. När jag startade med Poppel så var det ett hästjobb eftersom att Poppel är så het, med henne fick man verkligen slita för att hon inte skulle gå ur hand. Det är fascinerande att de är så olika att jobba med, Poppel är het som en komet men har annars fina retrieveregenskaper medan Kula är stadgan själv.

Nu visste ju inte domaren hur Kulas träning sett ut fram till provet, eller snarare brist på träning – vi har ju inte tränat alls länge, och att hon var ungefär dubbelt så bra mot vad jag hade förväntat mig och att det fanns saker som hon löste bra trots att hon aldrig fått träna på det eller att hennes matte inte är världsbäst på jaktträning. Jag kände mig så otroligt nöjd med Kula och att vi skulle få pris var helt fantastiskt (även om det ”bara” var ett tredjepris). Så nu har Kula sin jaktmerit som ju var målet med denna träning och jag känner mig så stolt att jag lyckats ta pris med både Poppel och Kula. Men tro inte att vi nöjer oss med ett tredjepris! Till våren kommer vi igen och då kommer vi vara ute efter ett förstapris på både tollingjaktprov och retrieverjaktprov!

Protokoll Tollingjaktprov, Tollarspecialen 2012, Öland
Domare: Bo Ferm
3:e pris

Tollingarbete:
Ansmygning – Tyst, lugn och följsam.
Aktivitet – Arbetar i bra tempo.
Passivitet – Tyst och lugn.
Lockarbete/stil – Lekfullt, i lagom tempo.

Retrieverarbete:
Skottreaktion – Lugn och uppmärksam.
Stadga – Fast i skott, lite orolig under förflyttning.
Fart – Välanpassad till förhållandena.
Näsa – Följer upp vindburen vittring.
Vattenarbete och simteknik – Jobbar gärna i vatten. Simmar bra.
Markeringsförmåga – Markerar bra på land och vatten. Lägger ner vattenapport, tar upp igen.
Sökarbete – Visar tillräcklig söklust och täcker området.
Apporteringslust – Bra upptag, levereras till föraren.
Apportgrepp – Något lösa, mjuka och fasta. Avlämnar inte alla i hand.

Sammanfattning:
Samrbetsvilja – Behöver förbättras för att få till bättre effektivitet.
Uthållighet – Tillräcklig.
Sammanfattande kritik – En trevlig hund som löser en del uppgifter på ett bra sätt. Bra tollingarbete, tyst och lugn. Lite orolig under förflyttning. Lägger ner en apport under söket men tar upp igen på förarens anmodan. Tyst och lugnt förd.