Viltpremiär

Jag lyckades äntligen få tag i några änder för nån vecka sedan och idag hade vi viltpremiär för i år. Faktiskt har Kula inte tränat med vilt sedan tollingjaktprovet i augusti med undantag för någon apport på en kursdag vi gick under hösten. Ja, den som kommer ihåg förra årets vilteskapader med egoism och fjäderplockning förstår nog att det kunde gå hur som helst idag. Vi fick ju ordning på tossigheterna där precis inför provet men det kändes ju inte alls befäst. Jag brukar inte släpa med mig kameran ut när jag tränar eftersom jag vill fokusera på träningen och inte att få till bra bilder men precis när jag skulle gå ut i det fina vädret så kom jag på att jag har ju inga fina apporteringsbilder på Kulan. Lika bra att passa på när man ändå har fågel tinad och vädret är till fördel fast jag kände ju i bakhuvudet att det kanske inte skulle vara nån bra kombination med en hungrig Kula och en matte koncentrerad på annat än träning. Men äsch, man ska inte tänka negativt, eller hur!? Fast fåglarna är jäkligt dyra…

Jag gick iväg med fågeln ut i det området där vi tränade ett dummysök under gårdagen och Kula satt och tittade vääldigt intresserat från där jag lämnade henne, sen ”riggade” jag vart jag skulle stå för att få bra bilder och sen var det bara att säga apport till Kula som inte var sen att ta kommandot. Full fart ut och jag är beredd med kameran! Här tänker jag typ ”kanske skulle testat ett upptag först…” Men tillbaka som en oljad blixt kommer Kula med fågeln i ett grepp om halsen. Inte snyggaste greppet på första försöket men hon gör sitt jobb utan att tveka och resterande gånger blir greppen lika snygga som på bilderna ovan. Hon är ju bara bäst, denna lilla hunden!

Har funderat litegrann och jag tror att lösningen har varit våra ”mirakelbollar” som jag upptäckte förra året. Kula är helt galen i dessa, det finns lixom inget som slår dem – inte ens en god anka tydligen!