Inga fjärilar i magen än

Fortfarande inget löp så långt ögat når. Imorgon drar vi på appelltävling så det vore ju typiskt om Poppel skulle sätta igång med det inatt. Men den chansen är nog nästintill obefintlig.

Idag har vi varit på brukshundklubben för att träna appell-lydnad. Eftersom vi inte satt foten där på flera månader så tänkte jag att det kunde vara lämpligt såhär dagen innan tävling. Vi har ju såklart tränat hemma men utan hoppet. Allting satt som rinnande vatten (iallafall lydnadsmomenten) så det känns bra! Framförgåendet ska bli mycket intressant att se vad hon hittar på – det kan gå perfekt och det kan gå åt pipan, samma sak med budförningen. Poppel tyckte att det var kuuuul att träna lydnad igen!

Än är jag inte så nervös inför tävlingen men det brukar ju komma. Jag tror att den här tävlingsformen kan passa mig eftersom att jag kommer hinna ladda ur det mesta av nervositeten under spåret, och då spelar det liksom ingen roll hur nervös jag än är. Poppel spårar ändå och märker inte mig ett dugg. Häromdagen spårade vi och Poppel tog fel i en vinkel men var ändå så bombsäker i sitt spårande (kanske någon som gått där eller nåt vilt?) och eftersom det var öppet så att jag kunde se så lät jag linan löpa och hon var säkert mer än 50 meter bort innan jag ropade. Då vände hon sig om och såg väldigt paff ut att jag var så långt bort. Hon är med andra ord inte så brydd i vad jag gör och vart jag är i spåret!

Lotus fick lite agilityträning efteråt och det uppskattade han verkligen. Husse har lovat att sätta fart med träningen igen efter att hans praktik är slut om två veckor.