Utställningstricket

FÖRE:
Poppel står helt naturligt, man ser att hon lixom vilar på frambenen. Laid-back är en engelsk term som passar perfekt på lilla hösäcken. Det gör även att manken sjunker så att baken ser hög ut, inte snyggt alls med en berg-och-dalbana rygglinje.

EFTER:
Utställningstricket går ut på att Poppel ska stå stilla med alla tassar samtidigt som hon sträcker sig framåt på kommando. När hon gör det så ser jag tydligt hur hon spänner musklerna i ryggen och speciellt över korset. På bilden ser man tydlig förbättring i rygglinjen och helt plötsligt så har hon ju ett litet tjusigt förbröst. På dessa två bilder står hon på exakt samma ställe, så ni kan ju själva se hur pass mycket hon sträcker fram. Bakbenen står dock lite för långt bak för min smak och det beror på att hon redan stod med rätt vinkel för dem på förebilden.

LAGOM:
På den här bilden ser hennes hållning mycket mer lagom ut. Det ser inte ansträngt ut på något vis så man kan ju nästan tro att hon ser ut så här helt naturligt! Rygglinjen är inte riktigt lika fin men jag tycker det ser harmoniskt ut om man jämför med ovanstående bilder. Det är egentligen bara en sak som jag är missnöjd med på bilden och det är att Poppel tittar upp/jag håller godiset för högt upp. Ändrar jag bara på det så tror jag att det kan bli ännu bättre.

Ps. Nu vet inte jag om den här tekniken redan är använd inom handling eftersom jag inte kan något om sådant men detta är alltså något som jag och Popsan experimenterat fram själva. Nu återstår bara att se hur det fungerar på utställningen!