Rastgården
I Märsta finns det gott om hundrastgårdar och en av de bästa och största ligger precis utanför vår gata. Det är så skönt att gå dit och bara släppa hundarna för där vet man lixom att de andra hundägarna inte tar illa upp ifall mina huliganer rusar fram till deras hundar. Det är även en mycket nyttig social samvaro att få lära sig andra hundars kroppspråk och leksätt.
Poppel blev lite frustrerad idag över en liten westie som inte ville leka med henne och även det är nyttigt för dem att lära sig gränser, för alla vill inte leka och speciellt inte på tollarsätt. Kort sagt är jag väldigt glad över vår rastgård där man kan få slappna av lite i vårt annars så strikta hundhållningssätt i det här landet.
Och jag har just insett att mina hundar är hemskt dåliga på hundspråk samt att slappna av och allt är mitt fel. Men det är första steget i rätt riktning. It can only get better…
This Post Has 4 Comments
Lämna ett svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Haha, vilken söt basset – som dessutom matchar dina jyckar så snyggt med färgen ;)
För övrigt har du helt rätt i att det där med hundrastgårdar är en rätt bra sak. Vi har inga sådana här omkring, inte en enda, och faktiskt tror jag att bristen på lek tillsammans med andra hundar är en av anledningarna till att Lycka kan vara så osäker på främmande fyrbenta. Det blev liksom så att jag glömde av den biten en del när hon ändå hade Saga att leka med. Fast hon blir hela tiden bättre som tur är, så ingen större skada är skedd ;)
Vad bra! Vi har dock ingen hundrastgår :(
Jisses vad bra då får vi komma och leka :)
Gud vad skönt när man inte har stor trädgård! Vi har en apellplan en bit bort, men ofta är det någon träning, så då vill man ju inte in och störa… men så skönt när de får busa av sig utan att man behöver oroa sig för att de sticker till andra hundar i koppel. Än så länge stannar Samba på gården utan att sticka.
Ha en skön helg!
ps foto kommer