Lagkampen 2010

Som vanligt, först vill jag tacka för alla grautlationer som öst in angående Poppels cert i Visby. Det har varit en hektisk vecka men nu är klubbtidningen Tollaren äntligen klar och inlämnad till tryckeriet. Ska bli så spännande att se vad den nya layouten får för respons, men väldigt pirrigt oxå såklart!

Mitt upp i allt detta så har vi alltså varit i Värmland på lagkamp, första gången för mig. Vi var med i laget UppVärmningarna som bestod av hälften Upplänningar och hälften Värmlänningar, en mycket lyckad kombination för vi slutade på en fjärdeplats av tio lag! Egentligen var det väl mest Värmlänningarna som drog det tyngsta lasset men vi bidrog allt med ett par poäng vi med.

Tävlingen bestod av tre rutor, markering, dirigering och sök. I de två första kunde man välja svårighetsgrad och Poppel fick givetvis det lättaste med tanke på hennes oerfarenhet. Två enkelmarkeringar gick som en dans att få in och vid dirigeringen behövde jag ta tillbaka henne en gång för att skicka om men till slut så fick vi till det. Poppel har inte kommit så långt att hon har gjort linjetag utan synretning än så skicket var väl inte det rakaste jag sett men här var det bara att plocka in dummyn som gällde. På söket som gick dagen efter var hon inte alls särskilt motiverad men hon lyckades iallafall bidra med två stycken apporter av alla de 18 stycken som laget tog in! Sök är något som Poppel verkligen inte förstått än men med nya idéer ska vi nog se till att få ordning på även det.

Tävlingsdagarna bestod av regn, regn och ännu mera regn. Och när prisutdelningen var avklarad, ja vad kommer inte då. Jo, solen såklart! Så vi åkte iväg tillsammans med lagkamraten Malin & Keno och Johanna & Tico & Toppen för att träna vid vatten. Poppel strulade enormt mycket vid vattenmarkering och ville inte alls gå i där det var sankt och gräsigt en bra bit ut. Osäkerheten uttrycktes i att hon var tvungen att slå en drill, som hon även gjorde på lagkampen i både dirigering och sökrutan. Det där med att kissa under arbete gillar jag inte! Men jag vet ju vad det beror på så det är bara att undvika att hamna i sådana situationer. Vi backade ungefär hundra steg i svårighetsgrad och kastade dummys precis vid kanten istället och då gick det ju hur bra som helst, tur man har kloka kompisar som vet vad man kan ta till för knep!

Nu är vi fyllda med inspiration till träning för vi vill ju såklart vara med även nästa år och då vara ännu bättre!