Kanske fjärde gången gillt?

Eftersom tredje gången gillt inte blev av så kanske det får bli fjärde gången gillt? Fast det spelar ingen roll vilken gång det blir gillt, vi har så roligt ändå!

Lydnadsklass 3, Märsta-Sigtuna BK 29/10 2011
med Poppel

Sittande i grupp – 10 
Platsliggning – 8,5   flyttar sig
Fritt följ – 8,5   vid sväng
Sättande – 0   sitter ej
Inkallning – 8   dk
Rutan – 0   ligger utanför
Hoppapportering – 8   tappar
Metallapportering – 7   tvekar, dk
Vittring – 9   omtag 
Fjärrdirigering – 7,5   flyttar sig framåt, dk

Summa: 207 poäng, 3:e pris

Alltså, jag är grymt nöjd, vad härligt att Poppel var med mig idag och inte bara tittade på tävlingsledare och domare. Jag behövde knappt tjata, hon följde mig ändå och tittade på mig med förväntan, goa lilla hund. Första biten i fria följet var hon lite ofokuserad men jag tänkte att näe, nu tänker jag inte ta ansvar för att hon är med mig det får hon göra själv. Så med risk för att jag skulle få gå själv i fria följet så vände jag blicken rakt fram och fortsatte gå. Det gav verkligen effekt för helt plötsligt så var hon ju där och vi gick fot som på den gamla goda tiden (nästan iallafall). Sedan fortsatte vi i samma stil programmet igenom och det var så roligt!

Nollorna fick vi pga att Poppel gjorde ställande under gång istället för sättande (jag skulle ha hjälpt henne lite istället för att tittat rakt fram) och pga att jag stannade Poppel för tidigt i rutan. Hon var precis inne men när hon la sig så tog hon två steg fram och då var hon ju utanför. På platsliggningen hade hon tydligen tagit något krypsteg men inte så att jag märkte det när jag kom tillbaka.

Men till dagens STORA seger, vår inkallning! Jag gör dubbelkommando med handen på ställandet så det är automatiskt 2 poängs avdrag men den var såååå snygg. Och detta har vi verkligen haft problem med, bigtime. Duktig duktig duktig!

Mest av allt är jag nöjd med min fantastiska nya inställning till tävling. Världen går inte under om man inte lyckas, jag behöver inte vara nervös, vi är bra ändå, jag blir inte irriterad, jag ser de bra bitarna, jag blir inte frustrerad för att andra är bättre, jag gläds med andras framgång. Detta är stort för mig som mått fysiskt dåligt tidigare pga nervositet och vad andra ska tycka om vi misslyckas vilket såklart drabbat min inställning till hunden som jag genomför tävlingen med. Idag såg jag flera som i besvikelsen hytte åt sina hundar när de gick av planen. Jag har aldrig gjort just så men det känns bra att själva resultatet är mindre viktigt för mig nu, det är känslan och upplevelsen. Det är ändå det som man tänker tillbaka på senare i livet när våra små hundar inte lever längre…