Husse och hans hund

Här kommer en till veckorapport (eller ska jag säga halv-veckorapport eftersom vi har många fler aktiviteter inplanerade). Idag tog jag för ovanlighetens skull kameran med mig på promenaden, var ju tvungen att öva lite inför morgondagens fotografering av Agrosofens valpar!

Det blev en vacker bild på husse med hans hund.

På söndag drar jag och Poppel iväg till Dylta för att träna med ett gäng tollare, det ska bli tollingjaktprovsträning med vilt så i veckan har vi testat formen med and (och en duva oxå). Jag har väl inte direkt tänkt träna i svårighetsgrad med ett jaktprov men vi ska se till att få med oss ett bra träningstillfälle med vilt hem iallafall!

Igår, när vi ändå var vid sjön för simträning, fick Poppel testa vattenapportering av and för första gången och det gick jättebra! Inga tveksamheter på greppet förutom att det vart lite knepigt den gången hon greppade fågeln i gumpen och fick bogsera den in men avlämningarna är urbra och även om jag står en bit ifrån strandkanten så kommer hon upp och lämnar utan att ruska sig. Hon fick även apportera på land med vattnet i ryggen och det var inga problem.

Idag har vi haft skoj med dirigering på en duva. Poppel klarade stoppsignalen även på vilt fast det tog en halv sekund extra att processa visselsignalen – men stanna, det gjorde hon och utkommandot efteråt var verkligen inga problem. Även idag var hon spontan i greppet av viltet utan att nosa först men vissa gånger (antar att det beror på att duvor är så ”fjädriga”) vill hon släppa och rensa munnen från lite dun. Det där med att duvor är duniga tror jag att hon lär sig med rutinen, det viktigaste jag såg idag var att hon har fina grepp med hela munnen (även fast husse påstår att fågeln luktar ruttet – han är inte så van vid döda fåglar än ;) )

Ett viltspår har vi oxå hunnit med i veckan, med liggtid ungefär 4-5 timmar (nästa gång ska vi satsa på över 12 timmar), ca 400 meter, som gick jättebra första halvan och sådär andra halvan. Det var mitt och Jimmys fel som irrat runt lite i spårläggningen och fått till svårigheter som t ex två återgångar som mötte varandra. Men fram till allt strul då vi inte ens själva visste hur spåret egentligen gick så var Poppel riktigt duktig och vid ett tillfälle utbrast jag ”hej, vad det går” eftersom det var som att gå på en räls med Poppel som lok, stensäker var hon även i 90 graders vinkel! Pojkarna fick gå i samma spår efteråt och det var samma sak med dem, första halvan gick toppen men sen strulade det – så nu har vi lärt oss att rita kartan under tiden vi lägger spåret och inte efter när man glömt bort, haha!