Skärpdjup

Jag älskar de där små prickarna på Poppels pussmun. Ser ni vad mycket skägg hon har, hon har mustasch oxå som syns bättre ur en annan vinkel. Om man tittar noga så ser man att hon har en kal fläck på hakan. Hon skrapade upp hakan på någon av sina turer i skogen och kom tillbaka helt blodig, men nu är det läkt och fint, bara pälsen som ska komma tillbaka.

Hittegods från ängen – en cricketboll. Den är stenhård.

 Jag har fotat med mitt ”kortaste” objektiv idag, ett 55 mm. Man får till riktigt kort skärpedjup eftersom bländartalet (f-talet) går ner till 1,6. Fördelen med det är att bländaren har stor öppning och släpper alltså in mer ljus, och dessutom så skapar det sånt där snyggt ”sudd” i bakgrunden. När skärpdjupet är så kort får man även tydligt ”sudd” i förgrunden eftersom fokusområdet är så smalt. Men ljuset är ju ändå viktigast för fotografen och nedanstående bilder från vår lilla odling är fotade med slutartiden 1/2500 sek, riktigt riktigt snabbt med andra ord och de är helt oredigerade. Tyvärr så tycker jag inte att den här tekniken med stor bländaröppning fungerar så bra när man ska fota snabba hundar eftersom fokusområdet blir betydligt smalare och autofokuseringen sällan hänger med då! Men å andra sidan så fotar jag ju mest stilleben så…

Alltså, vill man ha snygga bakgrunder så ska man satsa på ett litet bländartal, vilket ger kort skärpdjup och stor bländaröppning.

Sallad, något tätsådd!

Sockerärtsplantan har väldigt fina blad.

Hoppas inte myrorna äter upp mina jordgubbar som de gjorde förra året!