Brains before beauty!
Nu har vi kommit igång ordentligt med träningen. Schemat återupptas återigen av en stor del hundträning. Måndagar är vigd åt vår rallylydnadsträningsgrupp, på tisdagar är det brukslydnad/lydnad med ett träningsgäng och onsdagar har vi tränat jakt. Sedan brukar det ju trilla in något fler pass här och där.
Förra veckan var vi hos Niina Svartberg och jag delade passen lika mellan Poppel och Kula. Med Poppel fick jag tips om rutiner och lite kring hur jag kan använda mig av olika signaler och tankemönster i träning som kan föras över på tävling. Största heureka-momentet var apporteringen. Poppel slarvar alltid med greppet, apporten rullas bak när hon tittar upp på mig för avlämning och då kommer tugg. Känslan jag ska ge Poppel innan är matmatmat…mmmm. Då tänker hon mer på belöning än på vad hon har i munnen. När hon kommer in i fotposition så ska jag inte ta apporten utan kasta godis på marken som hon får ta efter varsågod, hon släpper den alltså själv. Nu är Poppel så pass tränad att hon vet att hon ska hålla fast tills jag säger varsågod, annars hade jag kanske fått lära henne det för att undvika att hon spottar på tävling. 100 % förbättring har vi fått!
Kula fick prova på rutan för första gången någonsin, dags att börja med detta moment som jag dragit mig för att sätta igång med. Tränar man det inte så kan man inte lära in fel, eller hur? Kula kan target sedan innan och stadga på den så det var ju inte direkt komplicerat. Två träningspass senare ser det ut som på filmen nedan! Lite tokigheter testade hon under vägen så som att ställa sig vid kon (vi har tränat konskick och runda kon tidigare) och vända upp innan men hon har även en grym förmåga att lära sig av vad som blev tokigt och vad som gav utdelning så nu ser det så fint ut som på filmen. Targeten är dold men syns när hon kommer in så nu satsar vi på att ta ut avståndet längre och längre samt skicka åt sidan (elitrutan).
I söndags var vi på utställning i Strängnäs men fick skamset åka hem med ett Good på Kula. Problemet var främst pga pälsen som rasade (ska aldrig mer bada dem dagen innan, puckomatte) men även att domaren tyckte Kula var för kompakt. Samtidigt så behövde hon mer benstomme, jag vet inte riktigt hur det går ihop men men. Vi får helt enkelt satsa på brains before beauty! Fast att hon fick rörelser OK i kritiken var ju en seger bara det eftersom detta verkligen är Kulas svaga sida så som hon passar, trippar och hoppar (lite duracellkanin) i vanliga fall. Poppel ställde jag i championklass med excellent och CK, hon blev fyra i championklass och precis oplacerad i bästa tik. Utställning är verkligen tråkigare än tråkigast när det går så dåligt, men samtidigt jäkligt kul när det går bra. Blev inte så sugen på fler utställningar efter detta men vi får se om vi hittar någon igen sen när tjejerna fällt klart.