Baywatch
Jag lyckades inte gå upp riktigt så tidigt som hade behövts för en folktom badplats men efter en timmes ”scouting” med bil så hittade vi iallafall ett ställe som fick duga för dagens uppgift. Man får inte vara kräsen när man ska bada med hund så det fick bli på en liten udde där vattnet verkligen gick i höga vågor. (Se bakgrunden i bilden)
Poppel guppade upp och ner i vågorna men livräddare som hon är hämtade hon såklart upp alla drunknande änder med bestämt utförande! Som jag trodde så finns det inte ens en tanke på annat än att greppa och avlämna i Poppels huvud när ”offren” ligger i plurret. Nästa steg är att få tillbaka den attityden även på land, det kommer gå!
Vad härligt det är när man kan lita på sin hunds förmåga så att man kan fota ända tills hon kommer och ber om att få lämna av. Då är det bara att svänga kameran åt sidan och räcka fram handen, duktig tjej! Eller är det jag som har sådan otrolig simultankapacitet?
Vad fint du skrivit om Poppel, känns lite extra att läsa raderna om Blistra. Ja vilken hund hon var, hoppas hoppas hon dyker upp här och var bland sina avkommor! :)
Kram
Jag lyckas aldrig hinna fota – jag tror du har otrolig simultankapacitet Frida! ;)
Martha: Jag vet då en som ärvt en hel del träningsvilja och humör från Blistra! :P
Oj, förresten! Glömde skriva att det var en superbra text du skrivit på valp-sidan! ;)
Hej!
Tack för ditt svar! Du gav mig en ny infallsvinkel om detta… Jag vet ju att Koira älskar att apportera, men som du säger måste det ju inte alls vara med slutmål att starta på prov! Detta ska jag helt klart ta med i beräkningen, hon kan ju få en egen dummy som det inte gör så mycket om hon tuggar sönder – nästa hund kommer ju inte lära sig av henne utan av mig! Tack för din åsikt och kommentar!
Vilken ljuvlig bild!!! Verkligen kanonbra! Ja vi sitter på helspänn här hemma och väntar, valpningen blir ju någon gång i helgen… Kommer hålla bloggen väl uppdaterad så alla kan följa oss :) Lycka till med era kommande planer!