Igår, lördag, hade vi sista tillfället på vår nybörjarjaktkurs hos Eva Thorén Söderström som vi gått under sommaren. De valpar som deltagit är de som bor i närheten, dvs Ejder, Kenai och Kula men jag hoppas att vi kan styra upp en helg för samtliga valpar till våren.
Vi har haft otroligt lärorika sammankomster och när vi tänkte tillbaka på vad valparna kunde när vi träffades för första gången i juli jämfört med vad de nu kan så kunde vi bara konstatera att valparna svarat riktigt bra på träningen! På kursen har vi mestadels tränat på de viktiga grunderna inför ett fungerande retrieverarbete och allt har skett utan hårda ord, straff eller tvång. Våra valpar har fått lära sig hur de ska agera för att få göra dessa roliga saker, de har tränat oss på att starta övningarna kan man uttrycka det.
Detta har valparna fått träna på:
- doggie-zen
- bjuda på sitt för att starta övningen
- komma in i fotposition för att starta övningen
- apportkommando och avlämningar
- inkallningssignal
- sitta kvar ensam när vi går iväg för att kasta markering på 15 m
- stadga i kast av godis samt dummy
- gå jaktfot mot kastad dummy
- ”hålla i sig”
- använda näsan för att finna dummy
- simma för att finna dummy
- sitta vid stoppsignal
- markera i tät terräng
- och mycket mer…
Vi är alla supernöjda med kursen och nu har vi som ni ser en hel lista att träna på inför nästa gång vi vill träffa Eva senare i höst!
Efteråt fotograferades våra 7 månadersvalpar och jag kan inte annat än säga att de utvecklas superfint! Även resterande 3 som bor lite längre bort, Vilja, Cash och Wilda, är jättefina och utvecklas lika fint enligt vad jag sett på bilderna!
Kula har en väldigt feminin kropp med mjuka fina linjer. Hon behöver bara lära sig stå lite mer fördelaktigt för fronten men det ska vi väl kunna fixa till med tanke på att jag är självutnämnd expert på att framhäva just förbröstet. ;)
Kenai är högbent och smäcker i kroppen men har samtidigt kraftfulla linjer, vänta bara tills han blir sisådär 3 år…
Ejder är en riktigt kraftfull hane utan att verka tung och klumpig. Han har växt allt sitt på en gång och nu börjar han falla på plats i sin kropp.
Huvudbilder på gänget, Kenai sticker ut och nu tycker jag att han liknar mamma Poppel mest. Han blir nog en liten miniPoppel till slut!
Inspirerad av vår lilla incident under Uppsala Brukshundklubbs lydnadstävlingar i onsdags, då Kula backade ur halsbandet som hon fått låna av Poppel och kom loss, så sydde jag idag ett halsband i Kula-storlek. Jag sydde halsband på beställning för flera år sedan och har en hel del grejer kvar sedan dess, bland annat ett nylonband som är harlekinmönstrat i clownfärger som ingen ville ha. Det passade Kula perfekt så ett halsband av detta band blev det till henne!
För övrigt så är jag ensam hemma just nu, sambon är iväg och jobbar under två veckor. Efter en vecka är jag redan helt slut av att ta hand om den här valpen helt själv. Det märks inte hur många gånger hon ska ut när man inte går alla promenader själv, och det är ungefär en miljon gånger om dagen, helst 3 gånger per timme om du frågar Kula. Alla gånger är det inte ens för att kissa, nä hon ska bara ut och leka lite fast när man kommer in igen så kommer hon ju på att hon var kissnödig så då är det bara att gå ut igen. Så håller vi på dagarna i ända.
Och det är inte konstigt att Kula tycker att det är så roligt att gå ut med tanke på vad vi gör där ute…
söka, söka, söka, söka…
oh, där var nåt…
yes, jag hittade den!
här kommer jag med den!
Idag tränade vi lite tolling nu när avlämningarna sitter så bra. Kula vet inte vad sitt eller ligg betyder så vi använder oss av hennes spontanstadga, dvs sitt för att få saken kastad, i passiviteten istället. Om en vecka ska vi på kurs hos Eva tillsammans med Ejder och Kenai. Det känns helt rätt i tiden eftersom att Kula fortfarande är bebis men nu börjat förstå vad träning är och samarbetet med mig fungerar jättebra så det ser vi fram emot!
För några dagar sedan återförenades Kula med brorsan Kenai för första gången sedan han flyttade till Natalie. Det är ju svårt att säga ifall de kände igen varandra men kul ihop hade de iallafall. Vi åkte till Lunsen och la ett varsitt spår till valparna som skulle få prova näsan för första gången! Kenai visade många gemensamma personlighetsdrag med morsan Poppel, bland annat matlusten och att klättra till baksätet genom nätet från bagageluckan ;)
Valparna fick busa en stund och sedan bar det av till veterinären för vaccination. Hos veterinären busades det oxå en hel del så vi var lite oroliga över ifall valparna skulle orka ta sina spår som legat till sig borta i Lunsen. Kenai fick börja och han spårade sig fram till slutet tillsammans med matte. Han verkar vara en otroligt kontaktsökande grabb som gillar att samarbeta med sin matte så det var väl lite konstigt att han skulle leda med matte efter. Kula däremot, hon klarar ju sig själv så hon spårade fram till sitt slut utan tvekan och blev glad över sin boll.
Efter det var det äntligen Poppels tur att för göra något. Natalie fick agera sökfigurant ute i skogen och Poppel fick göra ett par vindövningar som gick ganska bra även om Poppel nog hellre hade lust till att spåra.
Kula, lilla Kula. Hon växer och frodas, kanske mest i håret uppe på huvudet ;)
Nu har vi lärt känna henne lite mer och hittills har vi upptäckt att för denna damen är det leksaker som gäller framför mat (i motsats till hur Poppel är som till och med valde mat framför sina egna nyfödda valpar). Kula kampar och leker och hela golvet är fullt av leksaker efter en dags busande.
Jag har kännt av en viss nödvändighet till att börja forma ett samarbete mellan henne och mig istället för bara leken så nu har vi börjat med nos-handtarget och att erbjuda sitt+stadga för att få kampa med leksak. Det är lite förberedelser inför den kommande avlämningsträningen som vi ska börja så fort hon känns redo. Det går finfint med våra små övningar och jag märker att hon jobbar mer för leksak än godis. Men inte mig emot, det är bara roligt att hon inte är hundra procent som Poppel i inlärning och personlighet.
Påskhelgen har varit typ världens bästa enligt Poppel som har sysselsatt sig med två heldagar med både brukssök och bruksspår.
Foto: Elisabeth Sterner
Vi började på långfredagen med sök. Detta har Poppel aldrig provat förut men det dröjde ungefär två sekunder tills hon hade bestämt sig för att det var superdupermegakul! Vi tränade bara vindövningar så det var koppel på hela tiden, alltså inget fritt sök. Vi har ganska mycket träning framför oss med vindövningar innan det är dags att börja söka ”på riktigt” med matte kvar på stigen men detta ska vi helt klart fortsätta träna. Det dröjde inte länge förrän Poppel fattade att man inte skulle spåra utan höja nosen för att fånga upp luftburen vittring och när hon äntligen hittade figuranterna med godisburkar var lyckan total.
Foto: Yvonne Höglund
Påskdagen var det dags för spår. Vissa säger att man inte kan blanda sök och spår eftersom att i den ena grenen hålls nosen i backen och i den andra hålls nosen i luften men såna tramsigheter struntar vi i, man kan visst göra både och! Poppel kan ju det här med spår (eller ska jag säga kunde, innan mammaledigheten) så den här dagen skulle Poppel få spåra efter annan människa än matte. Spårandet gick finfint och vi fick med oss jättemånga roliga övningar hem fast det där med att apportera pinnarna i spåret hade Poppel förträngt. Vi började med skogsspår och avslutade med asfaltsspår där jag lagt ett spår barfota med godisburk på slutet, bild ser ni ovan!
Igår var det dags att bryta mammaledigheten och kicka igång Poppel med lite ”seriöst” arbete! Vi startade lättsamt med en temadag i Rallylydnad för att det är en för mig kravlös aktivitet. Jag tar inte alls lika seriöst på den sporten som jag gör t ex vanlig tävlingslydnad så det var ju perfekt för Poppel som är ringrostig. Snacka om att hennes bakdelskontroll inte finns längre överhuvudtaget! I övrigt så kan hon faktiskt hela nybörjarklassen så vi ska nog ta och klämma in någon tävling. Det blir ett bra sätt för oss att komma ut på tävlingsbanorna och känna på lite nerver där det egentligen inte spelar så stor roll hur det går.
Foto: Elisabeth Sterner
Det var iallafall jätteroligt att prova på att gå en hel bana och Poppel var jättejätteduktig. Det kvittar egentligen vad man gör med Poppel för hon tycker att allt är jätteroligt. Visst märkte jag att energin inte är där den brukar på henne men hon är förlåten, både kroppen och knoppen är ju otränade. Poppel tiggde till sig lite raketbränsle av Ida (dvs falukorv) och jädrar vad fart det blev på henne då minsann!
Foto: Elisabeth Sterner
Vad gäller Poppels fysiska form så är den rent av bedrövlig, ett skelett med världens hängtuttar sprängfyllda med mjölk. Poppel är på jakt efter mat (mer än vanligt alltså) så hon har oblygt varit uppe på bordet och snattat där jag hade ställt upp en massa foderprover som kommer från Kulas valppaket. Inte så konstigt att mjölkproduktionen går på högvarv så nu blir det definitivt ett svältdygn och sedan svältkost i ett par dagar för att få ordning på de där juvren! Nästa vecka ska Poppel få börja simma och återhämta sina muskler som är på semester. Men pigg och glad är hon, bara lite småsur på att hon inte får stjäla valparnas ben längre.
I mellandagarna har vi haft kul med att lära in kryp. Jag har faktiskt ingen klar bild över hur ett bra kryp ser ut så jag satsar helt enkelt på att ha henne så klistrad i backen som möjligt. Vet inte om hon ”får” göra sådär med rumpan som hon gör. Vad är viktigast, armbågarna eller rumpan? Vi har inte kommit så långt ännu, vi tränar mest inne på mattan med en tass i taget, men om Popsan får bestämma så kryper hon gärna fort. Dock inte alltid med så bra teknik.
Ganska ofta ser det ut såhär när Poppel blir för ivrig. Hon gillar att gå fot lite för mycket så hon försöker ibland att få göra det. Hon är även en väldigt kontaktsökande tjej i fritt följ och då tycker hon att hon inte har tillräckligt av det när hon är ända nere i backen, haha! Men vi tränar på, vi ska ju inte tävla i detta förrän till hösten.
Fortfarande inget löp så långt ögat når. Imorgon drar vi på appelltävling så det vore ju typiskt om Poppel skulle sätta igång med det inatt. Men den chansen är nog nästintill obefintlig.
Idag har vi varit på brukshundklubben för att träna appell-lydnad. Eftersom vi inte satt foten där på flera månader så tänkte jag att det kunde vara lämpligt såhär dagen innan tävling. Vi har ju såklart tränat hemma men utan hoppet. Allting satt som rinnande vatten (iallafall lydnadsmomenten) så det känns bra! Framförgåendet ska bli mycket intressant att se vad hon hittar på – det kan gå perfekt och det kan gå åt pipan, samma sak med budförningen. Poppel tyckte att det var kuuuul att träna lydnad igen!
Än är jag inte så nervös inför tävlingen men det brukar ju komma. Jag tror att den här tävlingsformen kan passa mig eftersom att jag kommer hinna ladda ur det mesta av nervositeten under spåret, och då spelar det liksom ingen roll hur nervös jag än är. Poppel spårar ändå och märker inte mig ett dugg. Häromdagen spårade vi och Poppel tog fel i en vinkel men var ändå så bombsäker i sitt spårande (kanske någon som gått där eller nåt vilt?) och eftersom det var öppet så att jag kunde se så lät jag linan löpa och hon var säkert mer än 50 meter bort innan jag ropade. Då vände hon sig om och såg väldigt paff ut att jag var så långt bort. Hon är med andra ord inte så brydd i vad jag gör och vart jag är i spåret!
Lotus fick lite agilityträning efteråt och det uppskattade han verkligen. Husse har lovat att sätta fart med träningen igen efter att hans praktik är slut om två veckor.
Rus N’ Riv Little Red Ridninghood - Mozart - Rus N’ Riv When You Cameintomylife
Nu har tiden sprungit iväg med skolstart och höstens intåg här i Uppsala. Vi kan börja med dagens happening ;)
Vi är ju som sagt lite inne i agilitysvängen för tillfället så vi for till Väsby och agility-klass 3-tävling, för att ladda motivationen för Jimmy som ju faktiskt ska tävla nästa helg! Det visade sig bli släktträff för Lotus istället då både hans moster och kusin var där, trevligt. Jag knäppte såklart en bild på kusinen, och nyblivne lydnadschampionen, Gin till min samling. (kommer upp om nån dag) Kul att träffa både hundar och mattar igen :)
I torsdags skulle Jimmy och Lotus träna agility på den öppna träningen och det visade sig vara träningstävling! Två lopp på samma bana och resultatet blev dubbeldisk, det var visst inte så enkelt som husse kanske trott. Lotus var övertaggad i andra loppet så det blev mest en massa flum men även om inte helheten sitter så finns det många fina delar.
I veckan har vi tränat slalom och Lotus har lärt sig själva principen och verkar förstå vad hindret går ut på. Även om det går långsamt så gör han nu ett självständigt slalom utan att man behöver gå med, kanon! Nästa projekt…kontaktfält.
Poppel har fått spåra tre gånger den här veckan och hon går vidare i sin utveckling. Jag tycker att hon gör ett bra jobb med tanke på hur lite erfarenhet hon har och det kan man se i vinklarna där hon gärna tappar spåret. Men det lossnar säkert oxå snart. Lydnadsträning har vi oxå ägnat oss åt och där har jag en svacka i min egen motivation som förhoppningsvis är botad nu när jag bokat två timmars privatträning i september!
Det blir mycket aktiviteter och tävlingar nu i september, främst agility men jag har faktiskt anmält Poppel till ett working test oxå så det blir en rolig och spännande tid framöver.
Det blir mycket av denna varan nu för oss alla i familjen. Själv tränar jag inte någon hund i agility utan jag nöjer mig med att träna husse ;) Fast Poppel har allt fått ta några svängar om banan hon med, men hon springer mest under hopphindren och gör lite som hon själv vill.
Här är iallafall film på första försöket på den träningsbanan som vi fick från agilitykursen. Det är en hoppklass 1 bana. Visserligen så diskar sig Lotus redan på första hindret genom att springa under och det var pga husses miss att sätta Lotus för nära hindret. Vi är inte de bästa banbyggarna så långhoppet kom alldeles för oschysst nära så det blev lite snubbel där. Men annars, hur duktig är han inte för att inte ha tränat på flera år! :D
Tävling blir det tre helger i rad i september. Kanske inte med förhoppning om några pinnar då slalom och kontaktfält är väldigt ostabila men lite tävlingserfarenhet för både husse och Lotus är aldrig fel!
Välkommen till Kennel Min Vilda's hemsida. Här kan du läsa om mina hundars träning och tävling samt följa min första valpkull som föddes 11 februari 2011.
Foto: Yvonne Höglund
Foto: Elisabeth Sterner
Foto: Yvonne Höglund
Välkommen till Kennel Min Vilda's hemsida. Här kan du läsa om mina hundars träning och tävling samt följa min första valpkull som föddes 11 februari 2011.