Nu har vi hunnit med andra testrundan med min apportkastare och jag kan gladeligen meddela att Poppel inte är skotträdd! Tre skott small idag och Poppel visade ingen som helst rädsla eller stress när hon gavs chansen att jobba mellan skotten. Det jag tror har hänt med Poppel tidigare är att hon byggt på sig en massa stress när flera skott avlossats tätt utan att hon fått utlopp för energin och då har det visats sig som rädsla eller egentligen stress.  För jag känner verkligen inte igen Poppel nu när vi skjutit här hemme, hon är helt lugn och har perfekt skottreaktion!

På tredje skottet tänkte jag däremot testa att kampa samtidigt och det gick ju bra – fram tills skottet för då var jag inte ett skvatt intressant längre. Trist med tanke på att det ju går till så på ett MH men samtidigt så är ju våra retrievers programmerade att markera vid skott så vad kan man begära egentligen? Jag vill ju att Poppel ska bli jakthund och inte brukshund! Och nu när ”skotträdslan” är under kontroll så är vi på god väg :)

UPDATE*
Vi fick lite oplanerad skotträning på klubben ikväll när vi var iväg och tränade. Egentligen hade jag helst inte velat men jag glömde bort tiden och hann inte ta mig hem innan det började skjutas. Men jag körde på samma koncept, Poppel fick chans att ventilera lite stress genom att kuta runt emellan skotten och det hjälper verkligen. Dock märkte jag att det var svårare för henne att hantera stressen utan att få fokusera på en uppgift samt att skytten var långt bort från oss så hon inte kunde koppla det till jobb men det gick ändå riktigt bra mot hur det varit tidigare. Det känns så skönt att jag nu vet vad problemet är och att jag kan hjälpa min hund ur stressen! Men nu blir det skottvila i flera dagar innan vi testar igen.

Helgens jaktinternat spenderades till största delen som på bilden ovan – under ett paraply. Det regnade konstant utan uppehåll under båda dagarna, helt galet. Av den anledningen så innehåller mitt minneskort bara ett fåtal bilder av dålig kvalitet till skillnad mot om det skulle varit fint väder då det hade varit fullsmockat med snygga apporteringsbilder.

Men med eller utan bilder så gick det ändå riktigt bra för alla deltagare och inte minst för Poppel som jag verkligen är imponerad av.

Jaktinternatet var anordnat av Niklas och Sussi för Tollarklubbens östra svealands distrikt och instruktörer var Sanna och…

…Mariette som har de smått fantastiska kullsyskonen Sniffa och Twist. Det var alltså bara tollare med på kursen och det var ju såklart extra roligt.

Övningarna var många under helgen men tonfallet låg på att man hela tiden skulle ”jobba bakåt” för att stilla något av den iver våra tollare alla besitter. Poppel var faktiskt inte alls så hetsig som hon brukar, hon visade mig att när det är arbete som gäller så är hon knäpptyst och väldigt fokuserad. Det mesta fungerade klockrent med henne på den nivån vi är och är inte det lite typisk när man går kurs. Många av de problem vi kämpar med hemma visade hon ingenting av och då är det ju inte så lätt att få hjälp med det, men jag lärde mig ändå en hel del från att lyssna på andra. Och vi har fått med oss en massa mycket bra övningar!

Det var bara på viltstationen som det strulade till sig lite. Det gick ut på att Mariette skulle smyga ut och gömma fågeln och sedan ta ett kliv åt sidan för att signalera till föraren när hunden tog fågeln. Det var meningen att hundarna skulle uppleva det som spännande och bli nyfikna men Poppel tyckte det var spännande – läskigt så hon vågade inte ta sig ut förbi läskiga ”tanten i hatt” och hämta den dyblöta anden. Övningen var det absolut sista vi gjorde så jag tror det var en kombination av trötthet och spökålder som gjorde att hon betedde sig knasigt. Men vi fixade fram en torr duva och gick till ett annat område för att hon skulle få lyckas och det gjorde hon med bravur, snyggt grepp och perfekt avlämning. Hon fick även göra om på det ”läskiga” området och då gick vi ut tillsammans och la ut duvan så fick hon hämta den där oxå.

Kort sagt, jag är mycket nöjd med helgen, trots vädret.

Airbus 320-200

Min favorit; Boeing 737-600
Så liten, knubbig och söt!

Inte jättepassande bilder till dagens inlägg men detta var vår underbara utsikt medans vi var vid Halmsjön och tränade.

Hanna kom och tränade lite apportering med oss i morse. Vi började med vattenarbete och jag tror tusan att Poppel börjar simma lite bättre nu. Hon fick även testa en pyttekort dold vattendirigering. Hur lägger man en dold vattendirigering undrar ni, jo man har en kastare som kastar medan man håller för hundens ögon och klämmer ihop öronen för att de inte ska höra plasket, sen är det bara att rikta in. ;) Det var bara på skoj eftersom jag inte vill börja med detta ännu och dessutom så har jag ingen aning om vad jag håller på med.

Det blåste ganska mycket och jag råkade kasta Bingleys markering lite långt och den vågade han inte simma ut och ta så det blev till att försöka jobba in den med Poppel. Dummyn blåste in till strandkanten men inte vilken strandkant som helst utan ett eländigt område med sumpmark och en massa ris och tuvor. Jäklar vad hon fick ligga i och kämpa för att få in den men det var en nyttig lärdom om att fortsätta jobba även fast det är jobbigt och svårt.

Jag hade tinat min and för att Bingley skulle få prova men han var inte så sugen på det idag så jag testade med Poppel. Jag gick och la ut den precis som det såg ut på funktionsbeskrivningen och nu tog hon den med en gång i farten och snabbt in med klockrent grepp på allra första försöket. Hundrackare, varför kunde du inte gjort det i lördags?!

Sedan la vi ut ett väldigt grunt sök eftersom Poppel behöver träna på att alla dummysar inte ligger en mil ut i skogen och hon hade inte alls samma driv som hon brukar. Hon blev nog lite sur över att hon inte fick sträcka ut över ett stort sök som hon gillar. Men in kom ju dummysarna ändå, även de som hängde i träd och låg begravda.