Nu har vi öppnat träningsåret med lite spår, lite lydnad och en hel del inomhusträning. Kan man bli annat än motiverad när man har sådana fantastiska och träningsvilliga hundar?

Poppel har fått träna igenom en hel lydnadsklass 3 sedan hennes viloperiod efter operationen. Hon ”nollade” ingenting vilket är mycket imponerande, till och med rutan satt som ett smäck. Nu är karenstiden slut och en tävlingsanmälan till februari är gjord. Vi har även spårat en gång och även där är jag riktigt imponerad med tanke på hur hon slutade säsongen förra året. Nu var det tryck i linan och raka spåret, dessutom under tiden som vi hörde skott från en skjutbana. Igår var vi i ridhus och filade lite på lägrelydnaden och budföringen. Vi har kommit en bra bit på krypet men jag hade nog önskat mig en lite mera ”tråkig” hund under det momentet för det går för fort och vilt till. Hon är härlig min arbetsmyra!

Kula har gått på promenad och hittat en pinne som hon blev jätteglad för! ;) Det var då meningen att det skulle vara spår men poletten har inte trillat ner än hos fröken. Vi får spåra på, jag är övertygad om att det finns en bra spårhund i henne oxå med tanke på vilka hon har som föräldrar. Sedan har jag börjat inlärning av budföring och framförgående med Kula vilket inte verkar vara några problem. Hon är en sjukt intelligent hund min lilla! Hennes och Poppels sätt är natt och dag i träningen. Poppel lattjar och busar gärna till det medan Kula har full fokus och maximalt allvar över att göra rätt och är noga med att träningen ökar i svårighetsgrad. Det är som att den hunden tränar sig själv, jag behöver bara vara med och ge godis :)

För övrigt så har jag börjat simträna Poppel och Kula nu en gång i veckan, de behöver verkligen fräschas upp efter en lång sjukstuga-period. Poppel blev så glad att hon skrek när vi kom dit igen förra veckan och Kula verkar oxå gilla det skarpt!

…en näsa som är bra!

Idag har vi varit på brukshundklubben för Lotus agilityträning och då passade jag på att dels lägga ett appellspår till Poppel och testa vittringsapportering tävlingsmässigt. Det blåste som sjutton så egentligen var det osmart att lägga på fält för en orutinerad hund men jag tänkte att jag testar så får vi se hur det går. På fältet gick det små stigar kors och tvärs där Poppel tog av vid varje men jag kan tänka mig att spåret blåst in där för det var konsekvent åt det hållet vinden legat. Fast vad vet jag, jag kan egentligen inget om spår ;) Första vinkeln spikade hon så totalt, men den låg helt rätt i vinden. Vid andra vinkeln ville hon fortsätta på sträckan och det stämmer också helt med vinden som då låg henne i ryggen men det redde hon ut snabbt. Jag tycker att det är häftigt att hon fattat uppgiften så fort trots att vi nästan aldrig tränat spår! :)

Vid vittringsapporteringen var hon som förväntat het men smakandet kom först vid fjärde skicket eller så, så det finns hopp! Hon är mycket duktig på att hitta rätt pinne dock, för hon tar aldrig fel och kommer tillbaka med utan fortsätter att söka med sin ”tröst-pinne” i munnen. Martha beskrev en gång hur Poppels mamma var i detta moment och det är samma känsla i maggropen när Poppel kommer fram till pinnen: hoppas hon missar första pinnen med munnen och börjar söka istället ;)